SUNDANCE KID

Och nostalgin, nostalgin,
den sipprar genom fingrarna,
genom hela kroppen liksom.
Musiken, tygerna, symaskinen,
det är som en tidsmaskin och jag är plötsligt fjorton igen,
jag sitter i mitt syrum,
jag ligger på den vita mattan på mitt rum,
låter orden smeka luften.

Sy&Sticka-tidningarna i skrubben,
mina tankar och idéer mellan väggarna,
och hallå! jag känner samma känsla som då, idag!nu!
Golvet under mig, & Sundance Kid i huvudet,
kanske regn utanför fönstrena,
men det betydde aldrig nåt,
det smälte bara ihop med ljudet från Ett tidsfördriv att dö för,
jag kunde aldrig höra någon skillnad,
visste inte vad som var på riktigt.

Jag skrev om Vieno Marietta,
jag låg i soffan, pratade i telefon,
satte upp Nemiaffish i fönstret och skrev
mitt skrivbordsunderlägg fullt med Kentcitat & drömmar.

Hade biblioteksböcker spridda över golvet,
egna böcker, glansiga pärmar, i hyllorna.
Glödtidningar stulna från F
och tidningsurklipp och vackerhet på väggarna.
Ett A4, gulmålat med löftet till mig själv,
och jag höll det,
höll mig till loppisar, böckerna och de hundratals teckningarna gömda under skrivbordsunderlägget,
berättelserna i mittersta lådan.

Jag lade hemligheter i Fruxomappar,
sprang runt på stan i långa svarta kjolar,
köpte döskallesvettband
och tryckte ner en brun basker från Röda Korset över öronen,
tog kommentarerna och begravde ansiktet
i pappas slipskartong,
sprang nerför trappan in till datorn.

Mina fredagkvällar med Metallica, Blondie & Lisa Miskovsky,
J på msn, och hundratals partier Kungen.
Tjejmiddagar och mobiler med Harry Potter-skal.
Bara en sån sak liksom.
Håkan på högsta volym på lördagarna,
solljus vräkt över hela rummet och oreda som plockas i ordning,
soffa som dammsugs kudde för kudde,
och den vita lurviga mattan som säkert var äcklig
redan när mamma & pappa köpte den
för tjugi år sen.