söndag 20 april 2008

SLAMPELISLAMP (en öckerömelodi)


sådärva. nu kommer lite fruktansvärt rak poesi. håll till godo. det är bara jag och mina minnen.

Pojkhänder i mina och sexskämt efter sexskämt efter sex-
Nä, men jag hade min bikini och blommiga kjol vad jag minns, och hade pojkvän hemma och kände mig fri att göra vad jag ville. Låg på klipporna med J&J och skrattade och jag och J, vi höll hand och var säkert närmare varandra än vi borde, det minns jag inte längre. Och nej, det är ju absolut inte likt mig, men jag var kanske inte lik mig tillsammans med dem. Faktiskt.

Jag längtade tills hjärtat höll på att gå sönder i bröstet på mig efter E, solen sken och jag satt alltid på Röd express med för lite kläder och luftkonditionering och månadsgamla ärr på underarmen. Vi låg i hagen i gräset och lyssnade på musik och drack festis om eftermiddagarna, gick ihopräknat säkert flera mil på landsvägen. Och samtidigt var jag mer med J&J än jag någonsin varit, för att jag hade makten. För att jag kunde visa att jag inte behövde dem.

När jag visat det klättrade jag vidare över stolarna till Jakob och gick till NK med Philip och sen köpte vi blommiga flip flop på H&M och fick skäll av R. Det är sånt som händer, har jag hört. Och Göteborg har aldrig varit så levande. Morgonen när jag hatade mamma och tuperade håret tills det stod som en gloria runt huvudet och kajalade runt ögonen tills hatet blänkte innan jag åkte bussen med E och gick uppför avenyn och kysste honom adjö. För sista gången.

Sedan blev det inget mer av det, jag fick ligga själv på sängen och gå sönder och bli slagen i huvudet av J och skolka med D och J och köpa godis och sitta på muren. Höra J säga att D faktiskt har större bröst än mig. Vilja komma med stridsrop, men inte kunna eftersom makten låg hos honom. Så vi log ikapp med solstrålarna istället och gick sen runt halva stan och köpte godis och såg när Hvitfeldtska tog studenten för att sedan ändå landa på McDonalds den där natten.

Jag har inte mycket, men jag har mina minnen. Jag är min egen historieskrivare och jag kan inte minnas att det var dåligt väder någon gång den försommaren. Smärtan låg som dagg precis ovanför marken och saknaden var som en sten när jag inte var i hans famn och han kunde reda ut skatboet som var mitt hår. Men att vi tog hand om varandra är väl en lögn, även om hans hand smärtsamt pinsamt tydligt låg i sätet mellan oss i bilen natten innan han och jag blivit vi.

Trettitvå vilsna själar, och jag tror faktiskt att jag gick starkare ut från allting. Även om jag kastade in handduken (i plastpåsen bland badkläderna) och cyklade till Ingetorpssjön och satt bredvid dig i en för liten fåtölj och kollade på oceans eleven och trollbands av Aron med de vackra ögonen.

Cyklade hem i juliskymningen.

1 kommentar:

hauidi sa...

nu när solen lyser utanför, och det känns typ som sommar. så var det väldigt gosigt att läsa detta nu. Du är väldigt bra på att skriva, och det kommer bli gos att åka på siesta med dig,för jag vill. Jag vill på nåt sätt hämnas på alla dumma nån gång. typ korvkastning, haha