1.
Det tråkiga att sjunka in i gamla roller. Att inse att man inte kommer ifrån sitt "rebellisk-tonårings-jag" hos sina gamla bundsförvanter. Att inse att man var lite av en svikare och lismade in sig hos alla, och drog fördel av det man lyckades dra fördel av. Att inse att jag lämnade vissa längs vägkanten, blödande. Att jag bara dansade mig ur det.
2.
Och nu skulle jag vilja skrika. För att hon inte vet vad hon gör. För att hennes msn-ord skär rätt in i min kropp och snör åt min hals. Jag vill liksom kraxa ur mig: att hon vågar! Att hon genomskådar allt som händer mig, men ändå skiter i det. Att hon säger att hon märkt allt, och att hon tycker att det är starkt att jag fortsätter ändå. Att jag kämpar. Jag blir helt matt. Att hon säger att hon bryr sig utan att göra nåt. Aaah! Snart kanske den här världen blir normal. Snart, kanske.
1 kommentar:
Oh fuck. jag tycker att kristna borde vara lite mer action-kristna. Om det nu stämmer överens med vad jag tror att du skrev om. Själv ska jag inte säga nåt. Ska nog inte kalla mig för kristen förrän jag verkligen är det. Öh, jö. Vi ses på söndag ordentligt. Då kan vi prata och bada, trots risken för the red tsunami. Gönött.
Skicka en kommentar