Hålla andan ett tag.
låta tiden stå stilla,
låta alla mönster sakta in.
Låta tankarna ta plats.
Lugna ner mig själv och säga:
det är inte så farligt,
kom igen, du vågar det här.
Se vingarna breda ut sig;
neråt, uppåt - och iväg.
Stå i skogsgläntan och känna sig omsluten
ligga ner i värmen och inte vilja röra sig.
Jag lyfts upp och du
låter mig andas igen,
andningarna ut får vara
alla förlorenheter,
allt gammalt man tappat.
Du lägger mig ner på gräset igen,
vaggar mig till sömns.
Och jag somnar med
din hand på min kind,
du mitt hjärtslag, du min andning.
du mitt hjärtslag, du min andning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar