Håkan var perfa, och ingens musik kan få mig att gråta som hans. Men det var inget tryck i publiken även fast vi stod nästan längst fram i mitten liksom. Tyvärr.
Sen kom Kent! Mycket mer tryck och Kent var glada och det var bara fint.
Den döda vinkeln
& till sist Mannen i den vita hatten. Jag trodde att jag skulle dö. Det var världens bästa. Vi höll händer och andan och hoppade och kände basen i hjärtat och allt var underbart och till sist fick vi höra att du & jag ska aldrig dö.
Sen slutade kvällen med långsamtal på långfärdsbuss till Göteborg och mackor på Malins rum innan vi däckade. Det var liksom himmelshiss, vi lyftes upp i det blå och kom inte tillbaka.
2 kommentarer:
Mm, det låter alldeles underbart! Härligt att det var så bra :)
hej amanda!
mina bilder från håkan hellström och kent i strömstad ligger uppe på www.rockfoto.nu
det är bara söka efter artistnamnen där så hittar du dem. hoppas du hade en bra kväll. det hade jag!
mvh rauie
Skicka en kommentar