Erik, Rasmus och Sofia-Linn rökte vattenpipa utanför tälten hela första kvällen medan jag och Malin låg inne i vårt tält och frös och lyssnade på gamla hits från vår barndom och dansade så mycket man kan göra om man ligger ner på en luftmadrass i ett relativt trångt tält.
Nästa dag dansade vi runt och kollade in omgivningarna och hittade slätter som vi västkustflickor inte är vana vid. Sjukt fint var det.
Vi gick för att kolla in talkshowen i Teatertältet och kom fram till att han som höll i den var lite tokig. Men han var ganska rolig när han intervjuade ett amerikanskt band och pratade engelska.
Vi spanade in second hand-affären och Malin & Sofia-Linn köpte varsin sån här gosig filt, och jag köpte kjol och nån tröja och en plånbok som är ful.
Senare på kvällen hittade vi ett tält där man kunde tända ljus och spela gitarr och lite sånt, så Sofia-Linn spelade och Malin målade och jag låg i soffan och skrev och tänkte och spelade sen Shoreline som är den enda låten jag kan.
Niclas Hegfalk (i mitten) var Malins absoluta favourite. Han sjöng fint, minns jag, så gjorde även flickan bredvid. Hemlandssångerscenen var min absoluta favourite. Den var väldigt mysig, särskilt när de hade tänt ljus och sjöng i stämmor.
Sen spelade Loney, dear. Det var nog den absolut gosigaste spelningen. Hela publiken fick sjunga med och alla sjöng vackert och magin i luften var påtaglig.
All I want is a state of hope.
Sen vart det natt och vi träffade på Ida och Josefine och gick på nån electrospelning och jag minns inte vad vi gjorde mer, men vi sov till slut i varje fall.
1 kommentar:
Vilket fint inlägg! Det riktigt pyser över av mys! Fint att det blev bra. Ja. Saknar dig för övrigt, Carita.
Skicka en kommentar