There is a long long road
to reach your house.
(spela nummer elva på cd-spelaren om och om igen.
för det är fortfarande i mitt gamla rum jag bor egentligen.)
I arrived just before
the sunset.
(att tala om sommarkvällar att minnas låter ju bara töntigt. men om jag säger KOGNITIV DISSONANS och bitterljuvhet/tragikomik och en kyss som nästanblev utanför ett tält en natt, så vet att det finns gott om svärta, gott om smärta)
And you said, and you said
welcome with your eyes.
(det var väldigt mysigt att ses igår. jag har saknat dig.)
And we said, and we said
Nothing at all.
(jag kunde bara prata med dig. ingen annan visste om badrumsgolv, avstängda telefoner och dödsannonser. så surrealistiskt att gå till skolan dagen efter. att ingen visste om något.)
If you go too far
There's a song you hear.
(ovanför molnen. göteborgsgrå brunnsparksgråt och blöta bänkar.
det slingrande blodomloppet av gråhet hem till dig)
If we get too closed
Whisper in my ear
(jag vågade till slut. men först; du bredvid mig på altanen.
sedan; jag sa att du fick bestämma)
3 kommentarer:
Valdigt fin stamning i den texten, med bilderna ocksa...
Kanner jag igen den pa dig och Moa som ramlat ner fran ett racke? hoho
I don't get it. Men så är det ju ibland. För övrigt är jag den 1111:e besökaren just nu, och fyller fina år imorgon. Puss!
Rut: Ja, det är du som har tagit kortet på mig & Moa:) Det var efter att vi sett Anttila i Björkekärr.
Maria: Jag får förklara för dig någon gång. Men utan att avslöja för mycket stavas allting nostalgi.
Skicka en kommentar