jag vet vem jag är - kanske är jag din.
KÄRLEK ÄR ETT BLANDBAND
- SPELAT TUSEN GÅNGER
jag har för tunna kärl för att lämna blod
men känner det pulsera i mig,
känner något svagt som blir starkare innanför revbenen
- nånstans - kanske bakom hjärtat.
vi stänger, låser, du har mörka persienner
- utanför, tre meter ner
sjöns svarta mörker
vi går på gångvägarna mellan de likadana husen
det är minst tjugi minusgrader
-du gör saker du knappt vågar för min skull.
säger nu:
orkar jag vänta ett helt dygn på att få träffa dig?
puss.
2 kommentarer:
världen är en dröm som aldrig blev sann. Du skriver så bra, som en sann dröm! Ja, det skulle vara mye trefligt att ses, vi borde göra nåt stort! (: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewProfile&friendID=375005595
eller bara vara korvar!
Fin blogg!
Skicka en kommentar