A boy I once knew was Anarchy in the UK.
Burned out too quickly, but in such a beautiful way.
Jag ser dig ibland.
Ser dig gå nerför trappan i din skola,
ser dig bland alla människorna i Brunnsparken.
Ser dig på Centralstationen;
du hjälper en blind man framåt.
Men precis när jag ska säga hej,
säga; Du, det var längesen,
så är du borta.
Du smiter in genom en dörr,
virvlar bort mellan röda bänkar
under välvt tak,
försvinner så snabbt att jag börjar tvivla på att jag verkligen såg dig.
Du håller dig osynlig,
utom räckhåll för mig.
Förblir något gäckande
från drömmar som dog.
Drömmar som stängdes med dörren till ditt klassrum,
dörren till din buss som
vi alltid väntade på tillsammans
vid hållplatsen som alltid doftar dig.
Jag har gått där själv nu,
några gånger,
men det är nåt som saknas.
Det är inte samma sak nu.
Jag saknar din röst och sättet du gick på,
alla dina drömmar och viljor
att bli nånting större.
Så jag går där själv,
men om jag går där igen
kanske du springer ifatt mig,
tar ut hörlurarna med brittisk musik ur öronen,
och ler som bara du kan göra.
Ser dig gå nerför trappan i din skola,
ser dig bland alla människorna i Brunnsparken.
Ser dig på Centralstationen;
du hjälper en blind man framåt.
Men precis när jag ska säga hej,
säga; Du, det var längesen,
så är du borta.
Du smiter in genom en dörr,
virvlar bort mellan röda bänkar
under välvt tak,
försvinner så snabbt att jag börjar tvivla på att jag verkligen såg dig.
Du håller dig osynlig,
utom räckhåll för mig.
Förblir något gäckande
från drömmar som dog.
Drömmar som stängdes med dörren till ditt klassrum,
dörren till din buss som
vi alltid väntade på tillsammans
vid hållplatsen som alltid doftar dig.
Jag har gått där själv nu,
några gånger,
men det är nåt som saknas.
Det är inte samma sak nu.
Jag saknar din röst och sättet du gick på,
alla dina drömmar och viljor
att bli nånting större.
Så jag går där själv,
men om jag går där igen
kanske du springer ifatt mig,
tar ut hörlurarna med brittisk musik ur öronen,
och ler som bara du kan göra.
del 1 - Indiedrottningen och Punkbarnet.
3 kommentarer:
låta allt bli poesi. väldigt fint. fast jag fattar inte vem det handlar om, but maybe that's the point.. he he.
nu vet en vem det handler om! fast jag vet inte vem han har varit i ditt liv. typiskt. eller jag kommer inte ihåg historien liksom. du får berätta på lördag eller nåt :) ajö ajö ajö AJÖ!
Vad duktig du är, Amanda :)
Skicka en kommentar