intalar mig: vi rör oss ni står still.

att sitta i en bil framför vattnet, vänta.
parkera bakom linjen, min musik i högtalarna,
samtalet som aldrig blir stelare
- det var åratal sen sist vi hade något gemensamt.

jag provocerar, jag vet att mina ord gör dig illa.
att jag gör att du tar illa vid dig.
att du kommer be: "åh, gör nåt åt henne, snälla Gud, ge henne tro!" när du kommer hem.
(det som gör mest ont är att jag själv varit likadan.)

jag känner mig obekväm i soffan när ni väldigt tydligt inte frågar någonting.
när mitt val är fel val. när mitt liv är fel liv.

förvirringen växer i munnen -jag vill bara spy ur mig mina tankar,

få lite klarhet, kunskap, vetskap.

nu ligger jag med näsan mot din rygg, andas in dig.

stjärnorna men inga andra ser ner på oss från taket

och jag känner - så här kan jag finnas till.

så här kan jag vara. du kan vara tryggheten.

du är du och jag tycker så mycket om dina egenheter.

du ser gamla kärlekar som lämnat avtryck i våra hyllor,

som lämnat avtryck i sånger och böcker,

i hjärtan och hud.

att kunna se - att kunna bry sig.

inte kunna tala klarspråk ursäkten:

-jag är för fan poet.