UNDER APRILHIMMELEN

höghusen blänker mot oss i vattnet
en eld flammar upp på andra sidan sjön

vi ligger på rygg och ser upp mot
aprilhimlen där stjärnorna slår ut
en efter en och himlen djupnar, mörknar

jag tänker att syskon alltid vittrar sönder
och att allt som hänt bara är berättelser
bara är tankar, moln,
en svag förnimmelse av röklukt på mina fingrar.

jag vet då inte hur man ber, men var det en bön så bad jag för oss

STJÄRNOR sten VITA BLOMMOR

skala av, skala bort ord.
låta allt flyta mellan oss,
som vatten, som vattenfall
ner från hjärtat, över kroppen.

spara ett leende,
en kvardröjande hand,
dina fötter på sätet bredvid mig.

slå av tankarna,
låta dem sväva högt
och bli förd framåt av din
trygga hand mot min rygg

drömma tillbaks till
morgnar med regnet
smattrande mot snedtaket
sommarfötter mot stenen

först: äta glass i mulet väder
och skriva något kanske trivialt
om hur dina ögon ler mot mig

idag bröt solen fram efter veckor av regn!
kan jag byta mitt liv mot en enkel refräng om kärlek?

WHEN WILL THIS BE OVER?

jag borde åkt hem ikväll.
skyndat ut från köket
lämnat er sittande på frysboxen,
med nybakt bröd och varm choklad i kopparna
låtit er dela era ord.

skrikit tonårsrevolter in i huden in i soffan på mitt rum
hoppat sönder asfalten
något bara något, för att göra av med allting inuti mig:
springa längs landsvägen i motvind mitt i natten och sen-
det finns inga ord för mig ikväll.

det finns inget beständigt, förstår du?
jag har ingenting kvar
jag har ingenting
min knoge har slitits bort


ett staket/ett solsken flimrar förbi och jag skriker att du inte känner mig
springer med cykeln med revbenen på väg ut ur huden

jag vill ha gårdagen tusen gånger om, igen.

denna dagen i ett töcken, som vackert dis
vakna precis som hästpojken sjunger
försöka räkna efter
försiktigt känna om hjärtat är kvar innanför bröstet
om det finns någon rättvisa kvar därinne. (någon moral)

leendet är fortfarande där,
men halsontet nästan försvunnet, liksom alla tankar på att inte såra dig.
(jag lever huvudstupa - hjärtat först)

min hud luktar vår,
kläderna luktar kalas, och natt,
kylan och vinden när jag cyklar hem.

snart är det sommar,
mer kalas, mer asfalt under fötterna.

försök inte att fånga in mig, snälla du.

jag blir så trött.

som sjunka ner
djupt djupt,
nå golvet,
vila.

få skära bort dig,
hugga av fingrarna som fortfarande klamrar sig fast vid mig.


köra över en glittrande stad
känna frihet i att inte känna n å g o n t i n g .

skaka av mig dig.