WHEN WILL THIS BE OVER?

jag borde åkt hem ikväll.
skyndat ut från köket
lämnat er sittande på frysboxen,
med nybakt bröd och varm choklad i kopparna
låtit er dela era ord.

skrikit tonårsrevolter in i huden in i soffan på mitt rum
hoppat sönder asfalten
något bara något, för att göra av med allting inuti mig:
springa längs landsvägen i motvind mitt i natten och sen-
det finns inga ord för mig ikväll.

det finns inget beständigt, förstår du?
jag har ingenting kvar
jag har ingenting
min knoge har slitits bort


ett staket/ett solsken flimrar förbi och jag skriker att du inte känner mig
springer med cykeln med revbenen på väg ut ur huden