höghusen blänker mot oss i vattnet
en eld flammar upp på andra sidan sjön
vi ligger på rygg och ser upp mot
aprilhimlen där stjärnorna slår ut
en efter en och himlen djupnar, mörknar
jag tänker att syskon alltid vittrar sönder
och att allt som hänt bara är berättelser
bara är tankar, moln,
en svag förnimmelse av röklukt på mina fingrar.
jag vet då inte hur man ber, men var det en bön så bad jag för oss
måndag 20 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
tack, minnen är fina och inte mycket mer.
lika värdelösa som vår historia alla hänger fast fanatiskt vid. fint skrivet iaf.
Skicka en kommentar