Nostalgin som slår tillbaka, slår tillbaka hårt mot kinden,
och jag cyklar, jag cyklar,
är samtidigt i en annan värld,
helt uppe i smärtan, helt uppe i nostalgin.
Skriver om slagen, skriver om Jesper. Fyra Hundra Tusen Steg Mot Asfalten,och nånstans djupt därnere Berzeliigatan och Röd kontra Orange.
Samtal i expressfart och häromdagen läste jag en diktsamling av Marcus Birro
som inte var så bra.
Svulstig rockmusik i hörlurarna och solsken på gatstenarna; jag sitter vid fontänen och väntar på Sofia-Linn. Vi har sten under oss och planerar för festival i maj.
Omkring oss sitter stans slödder och tjejer i likadana kläder och fräsch solkysst hy
- vi krymper snabbt ihop -
Aldrig annars.
Idag går jag i skoaffärer igen - tar spårvagn till Linnéplatsen och osäkerhet, växer till missnöjdhet, rastlöshet samtidigt som tröttheten övermannar mig och det slutar i ångest nerför vallgatan, södra larmgatan, himla skitgator, va, bara massa sommarklädda människor och solsken och ständigt dessa uppgrävda gator -
min stad blir aldrig färdig, nejnej -
och kanske har jag tur, för min buss kommer precis och jag har tre mjölkfria bakelser i en påse och bussen fylls och fylls och fylls och till slut är hela mittgången fylld med stående människor och jag får lyssna högre, högre, högre, högre,
svara på sms
och trummorna och basen dränker ljudet av hon med mobiltelefonen och himla ful seglarjacka,
-om bara folk vore lite mer som jag!
Samtidigt kastas vi ut igen, spys ut nära PocketShop, ramlar omkull och skrapar upp cheap monday-jeansen, tappar alla knappar i den randiga kavajen medan håret bara är skabbigt -hårsprej, svart fast brunt på sina ställen och sjuktslitnahårtoppar - jag orkar inte bry mig mer.
Hejdå världen, jag kommer börja hata dig igen, även om jag nästan för en tid glömmer bort att det faktiskt inte finns någon mening i allt det här.
& för att återknyta till förut,
så kan jag inte göra det.
Mer än att kanske dela med mig av minnet av en busskur
där jag satt och pratade med David en kväll,
hade en fantasypocket jag lånat av honom i famnen.
(fåglar som flög i mitt hjärta)
Min hand som av sig själv ritade blad och blod och blidderibludd
sista lektionen
Jag fick en bläckpenna av Jennie för hon hade sönder min igår,
och den hjälpte till att hålla ihop mig
sista lektionen
och jag bad om pv, jag bad pvpvpvpvpvpvpvpvpvpvpvpvpv.
Lite närhet, lite lycka. Tack.
Sen: förlåt, jag blir ju aldrig färdig. Att jag alltid ska fylla på och fylla på och fylla på,
sabba allt med ord.
Fredrik gör armhävningar bakom mig och jag har precis käkat favoritpizza med banan, curry, jordnötter och ananas. Laakso och Ida Redig, samt en viskning från hösten:
Honey, I'm dying.
2 kommentarer:
Hm. Jag har pratat med Marcus Birro, och fått ett brev av honom (via internet, men det låter bättre att säga brev än mejl). Har även lyssnat på hans dikter, och håller med dig om att de kinda sucks.
åh, som vanligt så är det alltid jättegosigt att läsa det du skriver! fast nu har jag glömt att läsa på länge, och glömt att skriva själv. det är nog för att jag varit så stressad. Men jag tycker vi ska beställa siesta biljetter innan söndag! :) så vi kanske kan höras imorn!
Skicka en kommentar