söndag 19 oktober 2008

innan vi får gåshud.


men om du ramlar kommer jag ramla åt samma håll.
vi dansar på klubben,
jagar krumelurer i texthäften
- blir igenkända som vi.

vi ligger på en madrass och pratar om
kreativiteten som försvann,
tiden som inte räcker till.
hälsa Totoro att jag aldrig kommer hem igen.

mitt gamla rum var fyllt av bilder klippta ur tidningar,
jag satte upp vackra foton på mina väggar.
"jag älskar när du memorerar saker jag sagt"

det här skrev jag för din telefonsvarare:
"mitt liv blev bara en skamfläck i historien,
men den är min och jag vill slösa den på dig!"
(jag vill fortsätta berätta om allt som jag har glömt)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej! Såg att du hade skrivit en kommentar på min blogg. Roligt, för jag läser ju din blogg med, haha. Och jag verkligen älskar hur du skriver och dina bilder. Som en glädje när du uppdaterat. Men kommer inte riktigt ihåg hur du hamnade på min bloggar-att-läsa-lista, så vem är du liksom? =) Kram/Lina

Anonym sa...

Efter hjärteutgjutelsen ovan så känns det överflödigt att säga något mer. Men. Du är en ack så fin kvinna, Amanda. Puss!