jag kanske skall passa på att be om ursäkt.
för sveket.
jag är ledsen, men vi föll sönder.
och vi var radioaktiva i tusen år innan det slutgiltiga sönderfallet,
det vet du lika väl som jag.
ladda din ipod.
ladda den med stråkar och med sorg.
det är över nu.
och jag som alltid vältrat mig i nostalgi,
jag gråter nu.
det blir citat efter citat
i väntan på stormen:
"alla gånger jag fått höra vad jag inte får förstöra
händerna minns vad hjärtat skrev
alla gånger jag sket i allt det jag vet"
(oh no you're not sorry, you're not)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar