söndag 8 februari 2009

dagen efter är morgonen alltid mitt på dagen -tiden är skev och man har grus i ögonen -solen lyser alldeles för starkt

-
Hans barndomsvän ligger med huvudet i mitt knä i en soffa
gråter över tjejen han älskar som inte älskar honom.
Jag stryker honom över håret
och han säger att det inte spelar någon roll att träffa nya tjejer
det är ändå bara hon som dunkat i hans huvud,
hjärta,
i mer än ett halvår, på repeat.

Sen kör han mig till tåget dagen efter,
säger nåt om att våra pappor känner varandra,
att han inte hade haft nåt emot att ses igen
- jag slänger med håret, skrattar,
viskar i hans öra och lämnar honom på perrongen.


-

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hm. Om jag förstår det hela rätt så är det bondfjortisen.

Amandark sa...

ja, det var han. har jag hört.