Jag tar av mig glasögonen – de skaver mot näsan,
skaver mot vänsterörat.
Blinkar till och världen är med ens litet suddigare
-jag snurrar håret till en knut i nacken.
Tillvaron är lite svajig idag.
Mina ögon svider
- som din hud har svidit!
Från en svartvit liten tv sjunger de om spanska ljus och persisk poesi,
och orgeln – som den i musikaffären – lugnar ner hjärtat
jag tänker att du var stormen,
att jag inte pallade strömavbrotten.
skaver mot vänsterörat.
Blinkar till och världen är med ens litet suddigare
-jag snurrar håret till en knut i nacken.
Tillvaron är lite svajig idag.
Mina ögon svider
- som din hud har svidit!
Från en svartvit liten tv sjunger de om spanska ljus och persisk poesi,
och orgeln – som den i musikaffären – lugnar ner hjärtat
jag tänker att du var stormen,
att jag inte pallade strömavbrotten.
Nu står jag i din lägenhet, sjunger
”Häll ut havet
ända bort till horisonten
tysta ner musiken
(jag vet att du aldrig kommer hit igen)”
Chanserna har förbrukats och jag sätter på mig glasögonen,
halsduken som luktar rök och jackan
– går ut och möter världen igen.
Låtsas inte om tårarna som glittrar innanför visiret.
* (en stjärna till dig, min vän. tänkte sjunga någon dag)
4 kommentarer:
scratching her wrists in the pouring rain she collapses down upon the ocean floor, again. "I'm alive" she cried, "but I don't know what it means". hon skär sig i handleden i solskenet för hon säger att hon redan sett spanien. och vad behöver vi egentligen? ungefär så. att falla isär på varje håkankonsert när den sången kommer. att falla isär idag. just så.
Och så sitter du i min soffa också. Det är få förunnat.
fint! :)
jag skrev en kommentar! den försvann, jag vet inte varför. men jag skrev mest att du är bra, och fin :)
Skicka en kommentar