Jag har inga hemligheter kvar.
I framsätet bredvid dig låter jag
orden välla ur mig,
och när vi parkerat under jorden
vet du vad som hände mig i somras,
du vet varför allt gick så fel nu det nya året,
och du vet att jag inte tycker att
blåbärstuggummi är så gott.
Jag skäms när jag tänker på hjärtanen jag fått i min hand
och som jag inte klarat av att vara försiktig med.
(Även om det är sant känns det inte bra att skylla på hjärteovana)
Nu vill jag bara ställa allt till rätta.
Säga förlåt för att jag vände upp och ner på din värld.
Det var faktiskt inte meningen. 
Nu ligger vi alla ensamma mot väggen
och jag sliter sönder världen,
åker buss förbi skogen utanför fönstret och lär mig spela gitarr.
Bär hoppet i en tygkasse i handen,
känner i hjärtat att:
"Trots ALLT"!
funderar på att ändra mina framtidsplaner
3 kommentarer:
amandi amandi! du kommer äga på skrivskolan, det är nog din grej. Du skriver som en lyckans korv, (en sån korv som jag gillar att läsa) och jag förstår att brustna hjärtan inte är nåt man vill skapa, men ibland kanske det inte går att undvika. & trots brustna hjärtan, som finns det nåt fint i det som hänt!
"Och jag träffade MH mellan portarna, och hon ville indoktrinera mig i mina egna framtidsändringsplaner."
De tre raderna om att svika och känna skuld träffade mig totalt.. så enkelt formulerat men jag hade inte förrän jag läste det insett att så är det. Duvet.
Du fascinerar mig med dina ord,alltid.
Skicka en kommentar