denna dagen i ett töcken, som vackert dis
vakna precis som hästpojken sjunger
försöka räkna efter
försiktigt känna om hjärtat är kvar innanför bröstet
om det finns någon rättvisa kvar därinne. (någon moral)
leendet är fortfarande där,
men halsontet nästan försvunnet, liksom alla tankar på att inte såra dig.
(jag lever huvudstupa - hjärtat först)
min hud luktar vår,
kläderna luktar kalas, och natt,
kylan och vinden när jag cyklar hem.
snart är det sommar,
mer kalas, mer asfalt under fötterna.
1 kommentar:
åh, jag vill också ha gårdagen igen. ingenting spelar någon roll, det är lika bra att lägga förväntningar åt sidan. För det mesta leder ändå till besvikelse, men ingenting spelade någon roll igår! så därför var det så bra, så bra :)
Skicka en kommentar