ÄLSKA DIG SJÄLV MED EN HANDFULL ARSENIK.
Nils Ericsson-natt. Återigen med mörkret precis utanför pannan,
och all sorg som jag inte vet vad den kommer ifrån som vill ut.
Sorgen lämnar kroppen när jag cyklar hem, den lämnar kroppen
och det gör ont, det svider och stockar sig i halsen.
Stjärnorna lyser mot mig genom molnen
och jag tänker att du borde vara här nu,
du borde vara här och hålla mitt hjärta i dina händer.
HÄLSA MINA BARNDOMSKVARTER
JAG LÄR ALDRIG SE DEM MER
JAG LÄR ALDRIG SE DEM MER
"jag blev mest klämd mellan bibeln och min porr."
känslorna faller fritt på midnattsgatorna.
1 kommentar:
Jag får känslan av kylskåpspoesi. Fast mer sammanhängande och fulländat, liksom.
Puss.
Skicka en kommentar