fredag 24 juli 2009
det finns vissa berättelser man minns.
jag skriver ditt namn över sidorna,
jag vill skrika det stort,
ropa ut att du fattas mig
att det är ett tomrum i hjärtat efter dig
sommaren ger allt tillbaka
jag är tillbaka på kyrkogården
skickar sms till dig mellan gravarna
gråter ner i couscousen,
lyssnar på sommarpratare och samhällsprogram
vill kunna skrika sorgen
skrika ut att det inte funkar
att jag aldrig fick tid att komma över dig!
men jag rätar upp mig, reser mig upp
går ut och ser att himlen faktiskt inte rämnat, än.
jag tror att det första som tar sig in under hud och revben
är det som alltid når djupast.
i ett år har jag glömt dig,
men jag behöver bara en sång för att vara hos dig igen,
med dig i mitt knä,
dig smärtsamt mitt inne i hjärtat,
inuti mig.
vi hade kortklippt hår, gröna jackor
kläder som tillhört andra människor
inget speciellt i högtalarna,
men blickarna mitt emot varandra över maten,
över köksbordet, allt du sa
allt jag sa.
snart är jag hemma.
då vill jag träffa dig igen.
måndag 20 juli 2009
TRO TRASSEL TVIVEL
att dansa sig in i någonting alldeles för snabbt
sedan märka hur mycket som krävs
för att på något sätt försöka trassla sig ur det.
skämmas över smutsigheten i det som hänt,
och att jag gång efter gång stöter in i ditt hjärta, vrider runt
-lämnar dig blödande vid vägkanten.
det är därför jag vill fly från dig.
det är därför jag har sådan liten tilltro till mig själv,
tänker: jag kan bli din också.
jag kan bli allas, det är helt okej för mig.
(men det är det sista jag vill,
(men det är det sista jag vill,
för jag vill hitta någonting äkta,
om det finns)
just nu vill jag bara vila från er alla.
Upplagd av
Amandark
kl.
21:11
1 kommentarer
Etiketter:
allt som inte blev som vi tänkt,
grus,
göteborgsgator,
långa vägar,
skrik,
vemod
onsdag 15 juli 2009
jag andas dig, det luktar dig. nästan ett år har hänt sen dess. jag känner fortfarande, allt.
tisdag 14 juli 2009
VOLVO 740/GRÄSET VÄXER
det är skönt att tänka tankar utan att bli störd.
gå runt och dra upp ogräs ur gruset,
steka potatis och värma mackor i mikron.
gräva bort grästuvor för att göra kantlinjerna rakare
lyssna på sommarpratare och äta middag
med familjen ute i syrénbersån.
det är skönt att vara ostörd.
skönt att vara inne i sin egen värld, här ute.
ha några få, som delar tankar
inte mer, nu.
bara torsdagar som kan bli mer,
fredagar i en lägenhet till låns.
du och jag på äventyr,
och kanske blir vi fler.
söndag 12 juli 2009
På väg hem.
Jag hoppas att jag är det.
Väntar här i rutig skjorta
på cigarettrök och likadana nyckelben.
Utanför murarna med regnvåta sinnen
drömmer vi om nytt,
om att det gamla får dö
för något annat.
Går tre-i-rad i kvällsljuset/grågruset
sjunger sånger, sjunger i stämmor.
Gråter mot varandras axlar i bänken,
över olyckor, gamla besvikelser
strukturer och traditioner som
lämnar allt för många utanför.
Jag hoppas att jag är det.
Väntar här i rutig skjorta
på cigarettrök och likadana nyckelben.
Utanför murarna med regnvåta sinnen
drömmer vi om nytt,
om att det gamla får dö
för något annat.
Går tre-i-rad i kvällsljuset/grågruset
sjunger sånger, sjunger i stämmor.
Gråter mot varandras axlar i bänken,
över olyckor, gamla besvikelser
strukturer och traditioner som
lämnar allt för många utanför.
Jag vill vara
på väg hem.
All gone to look for... Jesus? kanske
Upplagd av
Amandark
kl.
13:20
1 kommentarer
Etiketter:
asfalt,
engagemang,
framtid,
förflutet,
homeward bound,
längtan,
min vän maria,
regn
söndag 5 juli 2009
det här är vad vi ser. det här är vad vi är.
Frälsare tag min hand, fostra mig så
att jag i dina spår alltid må gå.
ATT KUNNA AVSLUTA DET HÄR NÅGON GÅNG.
att skaffa sig något äkta.
istället.
istället för det här.
Upplagd av
Amandark
kl.
16:18
1 kommentarer
Etiketter:
allt som inte blev som vi tänkt,
dissonans,
du,
framtid,
förlorat,
vägskäl
onsdag 1 juli 2009
HEAD SHOCK
send out for whiskey, baby, send out for gin.
jag fattar inte att så mycket fortfarande kan komma att handla om dig.
att alla våra dagar faktiskt inte är någon annans minnen, utan mina, våra, tillsammans. att du och jag faktiskt var vi.
det var ett tag sen.
nu sitter jag på en bänk på tågstationen på väg härifrån.
nu sitter jag på en bänk på tågstationen på väg härifrån.
mot nytt, men med värme i bröstet från anisdoftande sommarkvällar
dagar i solen, vid havet, picknick på en åker i skymningen.
jag har er med mig.
andra säger jag hejdå till:
jag har er med mig.
andra säger jag hejdå till:
vi ses inte mer.
våra stora ord är slut.
hejdå.
Ronja Rövardotter, för stora skjortor, långt hår i vinden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)