stay away from me

att bara springa och gömma sig,

hade varit skönt.

att lägga sig ner på dynan och gråta,

hade varit skönt.

HÄR I SÄTET BAKOM DITT
SITTER JAG OCH HÅLLER FAST ETT REGN

(så gott jag kan)

nanana,

de sångerna är inte för mig.

nanana,

ni missade precis budskapet

i allt det ni lever för.

jag klarar inte av att se dig,

och jag flydde så fort jag kunde,

ikväll.

jag blev så trött på spelet,

så trött på världen.

trött på dubbelmoralen

och all skit som ligger gömd i hörnen

(& du vet vad jag pratar om,

du kan faktiskt inte blunda för det)

perfektion är en lösning,

för kontrollen ligger i min hand

och det finns hur som helst
tusen sätt att överleva livet på.

SNURRA MIN JORD IGEN.

Idag; dofter av nyklippt gräs och änglarnas syster.
Nostalgin som slår tillbaka, slår tillbaka hårt mot kinden,
och jag cyklar, jag cyklar,
är samtidigt i en annan värld,
helt uppe i smärtan, helt uppe i nostalgin.

Skriver om slagen, skriver om Jesper. Fyra Hundra Tusen Steg Mot Asfalten,
och nånstans djupt därnere Berzeliigatan och Röd kontra Orange.
Samtal i expressfart och häromdagen läste jag en diktsamling av Marcus Birro
som inte var så bra.

Svulstig rockmusik i hörlurarna och solsken på gatstenarna; jag sitter vid fontänen och väntar på Sofia-Linn. Vi har sten under oss och planerar för festival i maj.
Omkring oss sitter stans slödder och tjejer i likadana kläder och fräsch solkysst hy
- vi krymper snabbt ihop -

Aldrig annars.
Idag går jag i skoaffärer igen - tar spårvagn till Linnéplatsen och osäkerhet, växer till missnöjdhet, rastlöshet samtidigt som tröttheten övermannar mig och det slutar i ångest nerför vallgatan, södra larmgatan, himla skitgator, va, bara massa sommarklädda människor och solsken och ständigt dessa uppgrävda gator -
min stad blir aldrig färdig, nejnej -
och kanske har jag tur, för min buss kommer precis och jag har tre mjölkfria bakelser i en påse och bussen fylls och fylls och fylls och till slut är hela mittgången fylld med stående människor och jag får lyssna högre, högre, högre, högre,
svara på sms
och trummorna och basen dränker ljudet av hon med mobiltelefonen och himla ful seglarjacka,
-om bara folk vore lite mer som jag!

Samtidigt kastas vi ut igen, spys ut nära PocketShop, ramlar omkull och skrapar upp cheap monday-jeansen, tappar alla knappar i den randiga kavajen medan håret bara är skabbigt -hårsprej, svart fast brunt på sina ställen och sjuktslitnahårtoppar - jag orkar inte bry mig mer.
Hejdå världen, jag kommer börja hata dig igen, även om jag nästan för en tid glömmer bort att det faktiskt inte finns någon mening i allt det här.
& för att återknyta till förut,
så kan jag inte göra det.
Mer än att kanske dela med mig av minnet av en busskur
där jag satt och pratade med David en kväll,
hade en fantasypocket jag lånat av honom i famnen.
(fåglar som flög i mitt hjärta)

Min hand som av sig själv ritade blad och blod och blidderibludd
sista lektionen
Jag fick en bläckpenna av Jennie för hon hade sönder min igår,
och den hjälpte till att hålla ihop mig
sista lektionen
och jag bad om pv, jag bad pvpvpvpvpvpvpvpvpvpvpvpvpv.
Lite närhet, lite lycka. Tack.

Sen: förlåt, jag blir ju aldrig färdig. Att jag alltid ska fylla på och fylla på och fylla på,
sabba allt med ord.
Fredrik gör armhävningar bakom mig och jag har precis käkat favoritpizza med banan, curry, jordnötter och ananas. Laakso och Ida Redig, samt en viskning från hösten:
Honey, I'm dying.

SLAMPELISLAMP (en öckerömelodi)

sådärva. nu kommer lite fruktansvärt rak poesi. håll till godo. det är bara jag och mina minnen.

Pojkhänder i mina och sexskämt efter sexskämt efter sex-
Nä, men jag hade min bikini och blommiga kjol vad jag minns, och hade pojkvän hemma och kände mig fri att göra vad jag ville. Låg på klipporna med J&J och skrattade och jag och J, vi höll hand och var säkert närmare varandra än vi borde, det minns jag inte längre. Och nej, det är ju absolut inte likt mig, men jag var kanske inte lik mig tillsammans med dem. Faktiskt.

Jag längtade tills hjärtat höll på att gå sönder i bröstet på mig efter E, solen sken och jag satt alltid på Röd express med för lite kläder och luftkonditionering och månadsgamla ärr på underarmen. Vi låg i hagen i gräset och lyssnade på musik och drack festis om eftermiddagarna, gick ihopräknat säkert flera mil på landsvägen. Och samtidigt var jag mer med J&J än jag någonsin varit, för att jag hade makten. För att jag kunde visa att jag inte behövde dem.

När jag visat det klättrade jag vidare över stolarna till Jakob och gick till NK med Philip och sen köpte vi blommiga flip flop på H&M och fick skäll av R. Det är sånt som händer, har jag hört. Och Göteborg har aldrig varit så levande. Morgonen när jag hatade mamma och tuperade håret tills det stod som en gloria runt huvudet och kajalade runt ögonen tills hatet blänkte innan jag åkte bussen med E och gick uppför avenyn och kysste honom adjö. För sista gången.

Sedan blev det inget mer av det, jag fick ligga själv på sängen och gå sönder och bli slagen i huvudet av J och skolka med D och J och köpa godis och sitta på muren. Höra J säga att D faktiskt har större bröst än mig. Vilja komma med stridsrop, men inte kunna eftersom makten låg hos honom. Så vi log ikapp med solstrålarna istället och gick sen runt halva stan och köpte godis och såg när Hvitfeldtska tog studenten för att sedan ändå landa på McDonalds den där natten.

Jag har inte mycket, men jag har mina minnen. Jag är min egen historieskrivare och jag kan inte minnas att det var dåligt väder någon gång den försommaren. Smärtan låg som dagg precis ovanför marken och saknaden var som en sten när jag inte var i hans famn och han kunde reda ut skatboet som var mitt hår. Men att vi tog hand om varandra är väl en lögn, även om hans hand smärtsamt pinsamt tydligt låg i sätet mellan oss i bilen natten innan han och jag blivit vi.

Trettitvå vilsna själar, och jag tror faktiskt att jag gick starkare ut från allting. Även om jag kastade in handduken (i plastpåsen bland badkläderna) och cyklade till Ingetorpssjön och satt bredvid dig i en för liten fåtölj och kollade på oceans eleven och trollbands av Aron med de vackra ögonen.
Cyklade hem i juliskymningen.

DITT MEDLIDANDE KAN JAG VA UTAN.

lite thåström, lite nostalgi.
hm, det är väl det enda värt att skriva?
rockhouse hade inte den nya kentsingeln.

jag är snuvig och trött.
du har resignerat och blött.
och jag har alltid ogillat när saker rimmat,
medan Jared brukade säga att dikter var tvungna att rimma,
men det var bara på mellanstadiet,
det var bara på lågstadiet,
sen kom revolutionen och ryamattor och nya band
och bomullsgarn och fynd i maskeradlådan och -

äh jag vet inte.



let's not fall apart, kanske.

nya sånger, ny musik.
en okänd kontinent


och det var den här hösten.
jag vet inte var den slutade.
men gräsmattan under mina fötter riskerar att bli lera
snart.

leriga hjulspår och det var minst fem år sen, minst tio år sen, minst en livstid sen allting var bra. barndomens kvällsmat i köket när man kom hem från annie, nybakat bröd och marmelad, böcker man läste i smyg när det var kväll och man egentligen skulle sova. smutsiga fötter och allt grått som åkte ner i avloppet när man duschade bort sommaren om kvällarna. nya prassliga lakan i sängen och en pappa som sjunger godnattsånger.



men annars punkt.
nu hankar vi vidare.
inför nästa prov, inför nästa djupa sår som river upp hela bröstkorgen, inför nästa svek.
drömmer om ett paradis med ljuva människor,
ett paradis där alla läser om revolutioner och lever i dem.

-ungefär så.

och det var inte meningen att skriva så långt.
det var inte meningen att skriva över huvud taget. inte nåt sånt här, som kanske räknas som poesi. det var inte meningen.

nu ska jag ta min dagliga dos av Kan Jang (som jag tycker är jättegott, till pappas förfäran) så att jag blir frisk från mina förkylningssymptom. sen ska jag sova.

jag får ont i magen för all skit som händer häromkring nu.

Idag är jag sjuk. Ont i halsen och huvudet och trött som vanligt. Men jag sov en del imorse och så, så det är nog lugnt. Jag läste ut denna bok idag; normalochfin. Gör ganska så ont att läsa eftersom det är så mycket som är snett överallt. Den handlar om tjejer som bantar och som aldrig blir nöjda och så. Jag rekommenderar den varmt till alla. Plus att jag blir sugen på att börja läsa in mig mer på feministböcker igen. För det är ju den sneda kvinnosynen som gör att vi har så mycket mer press på oss när det gäller vårt utseende än vad män har. Ja, usch.

we used to love each other with deep intensity

Sverige är sjukt. Plåster.

Idag var jag och Maria och Marias föräldrar på pingstkyrkans second hand och jag köpte en bok av Hasse Alfredsson, en diktbok av Bo Setterlind, en LP med Freestyle (Fantasi) och en broderad tantväska.

Annars har det hänt massa grejer de senaste dagarna. I tisdags var jag och Anna (Rafael) på chokladprovning och Göteborgstryffeln (med salt i och på) var godast på hela kvällen (även om det kanske låter äckligt med salt i choklad). I onsdags var jag och Anna (Thårvald) först i Burås, sen på Sticky, och sen drack vi te och käkade knäckemackor med Kalles randiga och pratade om ditten och datten mitt i natten innan vi somnade. I torsdags hade vi projektarbetsteori på eftermiddagen och på kvällen försökte jag plugga kemi, och pluggade faktiskt en del, fast provet på fredagen sket sig ändå totalt och jag svarade knappt inte på några frågor. Bajs på det liksom. Men jag läste The Book högst upp i Vita huset och sen ringde Maria och vi gick till Mecka och fikade. Och efter skolan träffade jag Bea en stund innan jag och Maria och Sara gick till Mecka och fikade igen. Sen på kvällen drog vi till Ytterby och lyssnade på en iranier som berättade om radiomission och sånt. Det finns också en bok om honom, som inte jag har läst, men som mina brorsor har läst, och den är tydligen ganska bra. Sen fikade jag med Maria, Mattias, Moa och Jakob, drack kanelte och sådär. Det var gott.

Och ikväll är det Marit Bergman som gäller. Det blir fint.

We used to call each other Kathryne and Eve. (Cathrin och Eva!)