Såhär mycket folk var det redan tjugi i sju framför Stora scenen på Liseberg. Vi kom kvart över sex ungefär efter att ha fikat med Viktor och Tobias. (killen i vänstra hörnet längst ner går för övrigt på min skola)
Håkan Hellström alltså. Han hade ändrat på låtlistan och mellansnacket, och det kändes nytt och fräscht. Han verkade väldigt glad över att få spela på hemmaplan igen, men han nådde inte riktigt ända fram till mig ändå - förrän han spelade Rockenroll blåa ögon. Vi dansade och dansade till Kom igen Lena! och jag skrek bort allting till En midsommarnatts dröm och allt som varit fick ett slut, tror jag.
Sen gick vi längs allén till Centralen och pratade om pojkar och allt som har hänt under det här året och vad som kommer att hända i framtiden innan vi tog en lite nerspydd buss hem.
