att höra dig andas.

jag har sovit.

du är lite dum,

fast fin.

hålen i himlen ska bli våran död.
vi kollar på konungens återkomst hela dagen,
äter sesamfröpanerad fisk och

potatismos.

det ligger tårar i din säng,

och det funkar inte alltid

att kyssa allting bra.

du tar min hand i din i labyrinten

jag hör ängslan i din röst.

oron är som moln, som svarta hål i skyn.

att se din blick så sårad

när alla löften klingar falskt.

det är skönt att vi har tiden.
jag ska nog stanna kvar.

JAG HAR SÖKT EFTER SANNINGEN OCH SVAREN.

”Då ska vi se tårar förvandlade till skratt när människor smider om sina svärd till plogar och smider sina maskingevär till saxofoner, och när poliserna använder sina batonger för att spela baseball. För om så hela världen trodde på uppståndelsen skulle inte mycket förändras förrän vi börjar omsätta den i handling. Vi kan tro på mun-mot-mun-metoden, men människor är lika döda tills någon blåser nytt liv i dem."

jag vet fortfarande inte vad jag tror.
jag vet fortfarande inte var sanningen och svaren finns.
allt tenderar att bli så endimensionellt när man försöker leta.
men det jag vet är att
den här texten och den här revolutionen
får mig att hoppas på något bättre, något mer.

(Kom ner till mig, Gud,
i mitt mörker finns plats för fler.

Följ med mig hem en våning ner.)

Jag minns ditt blonda hår i vinden.

Vi gick uppför hela paradgatan, du och jag.
Jag var glad, jag hade den där känslan i hjärtat,
för jag visste att du var på väg uppåt nu.
Det var höst, som september eller så,
och vi hade gröna jackor, kortklippt hår
kläder som tillhört andra människor.

Du var vacker.
Ren och avskalad
med ett lugn jag aldrig sett hos dig innan.

Vi satte oss högt upp, gult tegel,
med staden framför oss.

Du sa att du ville härifrån.,
att du ville vidare.
Bryta de gamla mönstren
- överge det som skadat och gjort sönder.

Vi gjorde upp planer,
planerade vår framtid tillsammans
sa försiktigt att vi älskade varann.

Den stunden - så kort.
Du flyttade långt härifrån bara ett kort tag senare.
Jag sprang ner till havet och grät.
Visst nästan med en gång:
du kommer aldrig hit igen

Tar spårvagnen förbi ditt gamla hus ibland,
bara för att minnas.
Och rosorna som klänger på fasaden:
de har inte vissnat än
trots att det redan kommit snö.

THE BOY WITH THE THORN IN HIS SIDE

A boy I once knew was Anarchy in the UK.
Burned out too quickly, but in such a beautiful way.

Jag ser dig ibland.
Ser dig gå nerför trappan i din skola,
ser dig bland alla människorna i Brunnsparken.
Ser dig på Centralstationen;
du hjälper en blind man framåt.

Men precis när jag ska säga hej,
säga; Du, det var längesen,
så är du borta.

Du smiter in genom en dörr,
virvlar bort mellan röda bänkar
under välvt tak,
försvinner så snabbt att jag börjar tvivla på att jag verkligen såg dig.

Du håller dig osynlig,
utom räckhåll för mig.
Förblir något gäckande
från drömmar som dog.

Drömmar som stängdes med dörren till ditt klassrum,
dörren till din buss som
vi alltid väntade på tillsammans
vid hållplatsen som alltid doftar dig.

Jag har gått där själv nu,
några gånger,
men det är nåt som saknas.
Det är inte samma sak nu.

Jag saknar din röst och sättet du gick på,
alla dina drömmar och viljor
att bli nånting större.

Så jag går där själv,
men om jag går där igen
kanske du springer ifatt mig,
tar ut hörlurarna med brittisk musik ur öronen,
och ler som bara du kan göra.

del 1 - Indiedrottningen och Punkbarnet.

VILJAN I MIG. (låt mig skrika ut mina hemligheter)

There is a long long road
to reach your house.

(spela nummer elva på cd-spelaren om och om igen.
för det är fortfarande i mitt gamla rum jag bor egentligen.)


I arrived just before
the sunset.

(att tala om sommarkvällar att minnas låter ju bara töntigt. men om jag säger KOGNITIV DISSONANS och bitterljuvhet/tragikomik och en kyss som nästanblev utanför ett tält en natt, så vet att det finns gott om svärta, gott om smärta)


And you said, and you said
welcome with your eyes.

(det var väldigt mysigt att ses igår. jag har saknat dig.)


And we said, and we said
Nothing at all.

(jag kunde bara prata med dig. ingen annan visste om badrumsgolv, avstängda telefoner och dödsannonser. så surrealistiskt att gå till skolan dagen efter. att ingen visste om något.)


If you go too far
There's a song you hear.

(ovanför molnen. göteborgsgrå brunnsparksgråt och blöta bänkar.
det slingrande blodomloppet av gråhet hem till dig)


If we get too closed
Whisper in my ear

(jag vågade till slut. men först; du bredvid mig på altanen.
sedan; jag sa att du fick bestämma)

Hummingbird - Cocoon