UPPE VID SPEGLARNA

1.
sitter barfota och barbent vid datorn
knyter slipsen åt min storebror
jag har mina föräldrars kläder på mig idag
flanellskjorta, stickad tröja och anorak
sjalen har jag virkat själv.

2.
jag har varit trött i hela mitt liv
de tog mig till läkare när jag var liten, men hittade inget fel på mig.
jag var hos läkare i onsdags, de har inte hittat något än.
det är nog det här: att flytta från famn till famn
förstöra allt som kanske en gång varit lagat.

3.
flaska efter flaska,
du och jag vaskar fram bilderna
jag lutar mig mot dig under spårvagnsresan
du berättar allt som hänt,
och tar varsamt hand om mina minnen i mörkret - låter dem torka.


4.
look, there was some cool in me you know. vi är tre.
det känns skönt. jag sitter uppflugen på staketet och det är solsken i ditt hår,
i era ögon.

vi behöver inte vara mer än såhär, vi räcker. vi räcker till.

du möter mina blickar,
jag kommer att tänka på regnväder och cigaretter.
uppflugen på staketet som fjorton år igen.

5.

allt är bra.
(även fast allt känns som nån slags dagdröm)
flanellskjorta, tunn hud, bara axlar.
löften om dekadens, sex
och sommar.
kalas varje dag.

revolutionaries wait LÖRDAGKVÄLL FÖR EN MÅNAD SEN

I took the Polaroid down in my room

I’m pretty sure you have a new girlfriend

it’s not as if I don’t like you

it just makes me sad whenever I see it

cuz I like to be gone most of the time

and you like to be home most of the time

if I stay in one place I lose my mind

I’m a pretty impossible lady to be with

VÅREN SKALL MAN MÖTA I STADEN

- det blir bäst så för våren är vackrast när man
sitter på stentrapporna vid Pedagogen eller
på kanten av kanalen eller promenerar under träden i Allén.

orden tar sig fram i tystnaden
ipoden har legat orörd i väskan flera dar i sträck
jag gömmer mina leenden i sjalen, linder in dem och stoppar ner i tygpåsen
leenden genom persienner, solljuset, kisande bruna ögon och glittret i dem

de fem, tio graderna över noll märks
nytt ljus och ny värme
ny vän som jag knappt känner,
känner bara: jag vill gå längs Näckrosdammen med en sån som dig
sitta vid ett litet köksbord i en ljus lägenhet full av solsken
med diskussioner och debatt i luften
bli tagen på allvar. så skönt.

så skönt att du anstränger dig och tar mig på allvar, ibland.

sötsötsöt.

VI HAR EN VÄN MED (föräldrar som har) EN BIL (som de lånar ut)

...och vi åkte långt booort!

(linköping och tillbaka med fin musik och rättvisemärkt godis och fina människor)

BLÅST

det går över det går över det går aldrig över

när jag inte kan hålla tröttheten och tankarna och
dig och dig och framtiden borta.

allt blir svartvitt. svart/vitt sv/v/////

ögonlocken, jag, -går i bitar.
du går med nån annan utanför Myrorna vid Järntorget
sveket känns nånstans tvärs över bröstet,
som svaga skälvningar under skinnet

jag saknar saknaden -du ser så bra ut. det känns i magen och fingrarna

saknar jag dig?


kan inte hålla isär tankarna. kan inte bli kär.

kan inte känna.

alla mina känslor släppte jag iväg i en kyss i ett skogsbryn en sommarnatt.
förgäves har jag försökt fånga in dem igen.

fast jag vet, de flyger som fåglar nu,
över fälten, över tegelhus i Göteborg

MIN BRODERS KOMPIS LILLASYSTER

Jag ska skriva rakt, så du förstår, älskling.

Grytlappar, tunnbröd och lotterier. Tanter och farbröder som sett mig växa upp, som säger: ”du blir ju vackrare för varje gång vi ser dig!” Stig-Uno <3

Anders vinner en jättestor duk, jag vinner efter många om och men ett par blåa stickade vantar.

Så.

Dagen innan såg jag film om Afrika och läkemedelsföretagen med några brorsor. Min och hennes. Somnade till deras småprat,
vaknade till pannkakor och kall mjölk och telefonsignalen: han är på sjukhus nu.



Missar precis grindstolpen vid utfarten,
svänger in på den fula parkeringen och skymtar min vän,
skymtar hennes röda väska.

Vi pratar om fulheten, de gamla cykelställen och skräpet längs vägkanterna. De kala grenarna och gråheten.

Sticker därifrån. Code – never again!

Når vårt mål en och en halv timme senare. Möts av glada barn som ropar och kramas.

Ramlar därifrån vid midnatt – springer ifatt bussar och upptäcker ett relativt otänkbart sammanträffande nere i centrum i väntan på spårvagnen.

Skrattar, pratar, virkar mormorsrutor på McDonalds i Brunnsparken,
vi skiljs åt och jag tar nattbussen hem

- känner inatt att det är okej att inte stanna kvar.

-

Kanske förändras även jag.

någon att dansa med om nätterna

ja, vad ska det bli av mig?
bjurö klubb är en skog med en istäckt sjö,
en villa i vildmarken,
du och köksbord och familj och frågan:
hur kommer det bli? vad ska det bli av oss?
vad händer med livet?

en till natt, ännu en istäckt sjö, en istäckt tjärn,
och du hoppar på isen, testar om den håller.
vi skrattar och hör musik från en fest i närheten - skämtar om att komma dit oinbjudna
-gungar istället,
jag gungar högt högt men har nästan blivit för stor för att få plats mellan kedjorna i däckgungan.
du ler mot mig som man ler mot ett barn
vi går tillbaka hem mellan husen och ligger skavfötters i mysbyxor och pratar hemligheter


ännu en natt hemifrån och vi sitter i världens skönaste soffa och dricker te och äter skorpor - och det är som en annan natt när vi landade i samma soffa - en rusig lördag i november.

då åt vi gurka och fnissade.

nu vill jag ha nån att dansa med om nätterna. -

kom till queen och ta mig därifrån

skicka sms och dansa med mig bort till spårvagnarna, till kanalen,

mörka vattnet

slöseri med tid RASTLÖSHET smuts

avsaknad av saknad. saknad efter att sakna.

befinner mig i tomrum.

känner inget, går längs gatorna och ser människor jag känner

med händerna längs hyllmeter efter hyllmeter med böcker

vill ta spårvagn till spänningen till nyheter till kärleken

jag vill ha en himmelshiss, en ny - nu!

en himmelshiss.

mareldshav

festivalnätter

(minnet: jag saknar dig så jag tror att jag går sönder,

fastän du sitter i tältet i soffan precis bredvid mig

sjunger sånger för att överrösta hjärtat,

texter för att försöka glömma

innan det ens startat.)

jag blir trött på mig, jag med.

slask-grus-asfalt

det kommer aldrig att bli vi, så hoppas inte mer.

kära Angeredsbron i dimma
köra Angeredsbron i dimma

vitt

vitt

vitt

snön har slutat falla

den ligger våt på mörka trädäck

du spelar två sånger som du lyssnat mycket på den sista tiden.

jag sjunger med och jag skäms.

tö sipprar in i skorna

skogen gör oss ärliga

sjunger: "du ser för bra ut i svart svart lugg och blå anorak"

får ont i halsen av röken

jag känner ingenting längre

-tar bara din hand en av hundra gånger

lämnar min medalj, nomineringen, på ditt skrivbord

och din säng.

halkar i slasket ner till bussen

LUND

"jag brukar säga att den här låten inte är sann, men den är helt sann och handlar om två bröder som kom söderifrån och ville att jag skulle skriva mer som Ulf Lundell"


1.
jag tror att hon såg mina tårar, jag tror att hon såg mina leenden. för jag känner igen mig känner igen mig känner igen mig. plötsligt var det 2004 eller 2005 igen och jag satt på bordet utanför klassrummet med er två och -jag orkar inte förklara allting igen.

(bara att du hade en ryggsäck full av sprejburkar och-)

bara att du alltid fått mig att vara så mycket mindre
precis som storebror håller du jantelagen precis ovanför mig
-slår till mig när jag vill slå mig fri.

2.
två bröder i alla fall, som kom söderifrån. som ville lära känna mig.
vitmålat tak och mörka persienner. medelklass och prickiga lakan.
titta upp mot samma stjärnor, tiotusentals meter från varandra,

jag hade också velat känna saknaden som rivjärn i bröstet.