hem är hem. jag gillar dig.

jag kan inte säga att något nytt alltid är något bra,

men det känns som att jag har landat lite.

även om jag kanske har tappat något viktigt på vägen,

tappat viljan att göra annorlunda.

för jag nöjer mig med dig.

jag nöjer mig med sega dagar i dina kläder,

att strunta i att plugga och

prata med folk jag tycker om på bussen.

låna K:s skinnjacka och känna mig snygg,

bli uppringd av min hemlighetsväktare,

och åka hem till henne; lyssna på stormsånger och

gråta tillsammans ner i teet.

-jag har blivit nöjd med det jag har.

du ställer dig försiktigt bakom mig,

viskar fina ord med skör röst.

"jag är trött idag, men det gör inget

när jag får vara trött tillsammans med dig", tänker jag.

soundtrack till mina drömmar.

jag vet vem jag är - kanske är jag din.
KÄRLEK ÄR ETT BLANDBAND
- SPELAT TUSEN GÅNGER
jag har för tunna kärl för att lämna blod
men känner det pulsera i mig,
känner något svagt som blir starkare innanför revbenen
- nånstans - kanske bakom hjärtat.

vi stänger, låser, du har mörka persienner
- utanför, tre meter ner
sjöns svarta mörker

vi går på gångvägarna mellan de likadana husen
det är minst tjugi minusgrader
-du gör saker du knappt vågar för min skull.

säger nu:
orkar jag vänta ett helt dygn på att få träffa dig?

puss.

ALLA TALAR OM DIG HURRICANE

(jag kunde aldrig vara några fenixtårar, eller något annat som läkte såren. förlåt.)

det var år sen vi var små
du sköts i bitar, jag kanske gled emellan

BELLEVUE/DIMMA

MIN ANTECKNINGSBOK LUKTAR SOM DET GÖR HEMMA HOS DIG.

Men jag saknar dig inte- du är bara gräs som inte är så grönt egentligen även fast känslan att det kommer att bli du och jag till slut är svår att skaka av sig.

Jag vet inte vad jag gett mig in på.
Det kommer bara leda till nåt ont ändå.
Det kommer bara göra så jävla ont för dig,
och kanske mig med.

Oh we have been to many churches but we never believed.
Det hade varit skönt att kunna tro igen. Att greppa någonting, att ligga på kyrkgolv och känna att hjärtat är fullt av något. Att läsa texterna och känna att man sugs in i dem, att de har något att säga mig, att de berör. Att sitta vid en flygel i en villa i samhället-som-Gud-glömde och sjunga egenkomponerade sånger med MH.

Vi pratar om att det kommer ta slut nån dag. Du säger att du är rädd för vad som händer sen, att alla bara försvinner bort, skaffar sig egna liv. Jag äter lakritsgodis och säger att det är efter det här som livet börjar. Fråga: är vi en del av varandras liv då?

-

Vår vän är tystnaden, och vi går till spårvagnen på de nya gator jag längtat efter, och jag längtar bara efter musiken som sliter itu mig. Men jag håller ihop mig tills vi tagit avsked, och gråter på en bänk i Brunnsparken. Den här gången utan M vid min hand, men det går bra ändå, jag blinkar bort det och det är glapp i mina hörlurar.

Jag tänker att det som inte fungerar är att det inte fungerar, men att det var gott med sweet chai till frukost. Och att vi lär känna varandra efter hand.

Som körsbär. Varma och pallade men vi var två.

SHIT ON THE GRASS

FREDAG

May-Linn and Amandark a.k.a Thelma and Louise.

Vi såg Hello Saferide på Storan. Hon var sjukt bra, brutalt ärlig och fruktansvärt snygg och chockad över att det var så mycket folk och att vi tyckte om henne. Det som drog ner spelningen var de packade ölspillande fyrtioåringarna. Vi saknade popbarnen.

Sen var vi jättedanssugna så vi gick till Pustervik, men det var inget vidare dansgolv...

... så när vi åkt hem med sista bussen hittade vi en finsk flagga på gångbanan på väg hem som vi dansade på.

"Vi måste gå till botten med det här. Till botten av en flaska Kosken!"

LÖRDAG

Vi åkte till Angered och köpte biljetter till Kristian Anttila och tog sedan bussen hem till mannen här ovanför och hans bror.

Vid halv åtta-tiden körde Jonatan oss till Fängelset i Härlanda och han, jag, Malin, Benjamin och Tobias dansade oss svettiga till Kristian och hans band. Sjukt bra.

Sen åkte vi till Malin och käkade varma mackor med ägg och ost innan jag tog bussen hem.

för du blir aldrig mer densamma

"jag är allt för oseriös
men du bryr sig ändå,
du lindar sovsäcken runt hjärtat på mig
viskar: det är lugnt.

du är varm nu,

sov mitt barn.
jag mumlar tillbaks:
jag orkar inte x5000
låt du bli mitt hjärtslag min andning, ok?"

.....................................................................................................

Jag har världens finaste vän.

Som tar mig i handen och hjälper mig med svåra saker.

Jag var i kyrkan igår och kände att: men det finns något här.

Det borde ju vara sant, men jag är ju helt körd.

Sen träffade jag människor jag tycker mycket om,

och tänkte att jag måste prata med A någon dag.

Om boken, om hur smutsigt livet blivit.