jag mötte en ung man, med glödande kropp
och glödande hjärta
jag saknar dig så mycket, min vän.
jag hatar att allt är svårt.
mina moln, mina himlar,
hårt regn mot rutorna
blues, bensin och huvudvärk
jag läser om när och var regnbågar slutar
och jag kan se oss två tillsammans,
om tio år, eller tjugo, trettio,
jag kan se att jag kapitulerar till slut.
nu är blåsten över slätten det som är kvarjag ska cykla i motvind,
jag ska lämna er och aldrig mer lägga mig ner
bara trassla mig ur
det jag trasslat mig in i
1 kommentar:
"Att skriva så pretentiöst seriöst på gränsen (förhoppningsvis) till TAW och patetiskt" - Hahaha!
Skicka en kommentar