never known resistance
bara en känsla, en doft, ett klädesplagg, en låt
och jag går i bitar över hela golvet
utmattning och tårar som runnit över hela kroppen
jag kan inte tänka på dig.
om jag ska kunna fortsätta.
jag orkar inte se mer blod.
förlåtelsen är långt bort
försoningen dröjer någonstans vid horisonten
kommer jag någonsin bli klar?
onsdag 7 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja när du minst anar kommer du det!
Eller nej, aldrig helt förrästen! :(
livet är komplicerat som en korv amanda! man får flyga in i nya saker och sen lämna det som en bomb. eller gå vidare som en riktig korv! jag vet inte exakt vad jag menar nu, inte du heller kanske. Men jag vågar inte bli kär, jag vågar inte bli besviken. Jag har nog mycket nytt att tala om för dig min vän :)
Skicka en kommentar