IT'S DEFINITELY NOT OK!

never known resistance

bara en känsla, en doft, ett klädesplagg, en låt
och jag går i bitar över hela golvet

utmattning och tårar som runnit över hela kroppen

jag kan inte tänka på dig.
om jag ska kunna fortsätta.

jag orkar inte se mer blod.

förlåtelsen är långt bort
försoningen dröjer någonstans vid horisonten

kommer jag någonsin bli klar?

DET ÄR EN BLÅSIG SOMMAR VI HAR!

Göteborg! Jag saknar stan, sommaren. "Det är en blåsig sommar vi har!", tänker jag och ler brett när jag går uppför gräsmattan mot frukost, lunch och dans i köket, fotboll i korridoren till turkisk folkmusik vid midnatt. "Det är en regnig sommar vi har!" tänker jag när jag skyndar mot matsalen och kan inte låta bli att skratta för mig själv. Jag bär dig som en tyngd i hjärtat, mitt i skrattet; jag saknar dig, hjärtat! Hösten kommer tidigare här, känns det som, även fast våra löv inte har börjat rodna som dem i din allé. Fortfarande sommar. Sommar i björngrottan, snäckstugan, hjärtkammaren. Men en blåsig, regnig och kall sommar. Oktobervibbar. Fast utan göteborgsgator att gå på.

Jag saknar dig, min vän.

Mina texter är vemodiga. Mina texter är du.

-

Du. Inte är vi i samma värld.

Revolten som aldrig kom. När kommer den, min vän?

Du och jag har samma känslor av orättvisa och uppror när våra tankar ska fösas in i fack på dröm- och känslodissektionen i sal 283.
Vi är ju vi. Poesi.

Poesi går inte att placera i lådor och ordna i rader.
Klistra på etiketter om vad det handlar om.
Det går inte. Det handlar ju om allt.

Om att tolka in sitt eget liv.

Vi är ju verkligen vi.
Vi har samma känslor, samma minnen av utanförskap.
Vi är inte den coolaste killen i klassen.
Vi vet vad härskartekniker innebär, for real.

Vi för diskussioner och hjärteutgjutelser (utlämnanden)
över hyllorna på Stadsbiblioteket.
Biblioteket som känns som gamla Göteborg.
Och du. Du känns som gamla Göteborg, min vän.

Som Götaplatsen och en kappa i höstväder.
Förlorade minnen, i kanske ledsam poesi.

Du, min vän. Inte är vi i samma värld nu.

Men inuti mig, där stannar du kvar.

DET ÄR SÅ TRÅKIGT UTAN DIG, DARLING!

If I had a dime for every time I've been bad
I'll been a millionaire by now

Oh I have done things so mean and so grim
I'm too ashamed to say them out loud
I don't think you get how much I regret
Oh hear me when I vow -

och nä, internet är inte så bra, men i avsaknad av verklighet så ville jag bara säga att jag tycker om dig. .

DU SNURRAR RUNT I SKALLEN PÅ MIG

jag håller din tunna kropp.
jag vill komma hem,
snurra sönder dig i hjärnan

jag håller dig krampaktigt hårt
jag vill vara ditt hem,
sakna, sakna sönder hjärtat.

det brinner i ditt hjärta
mitt vill sprängas bredvid dig

OCH HJÄRTAT VILL SPRÄNGAS I BRÖSTET.

det sprängs och tonerna, gitarrerna, sprutar ur hjärtat
sprutar ur bröstet
Herre Gud.
Herre Gud, vad ska jag göra?
hjärtat mitt, vad ska jag göra med det?

jag kommer hem i helgen!

GRAV.

jag saknar min bror.

det snurrar i min skalle.

you know we could have had a daughter/and we could have named her Anna/and she would have been a sweetheart/but with punk rock manners/

inatt stannade bussen

precis utanför mitt hus
och nyponsoppa är det enda vettiga

till frukost en sån här dag

(när jag var nitton blev jag som kristian anttila

imorgon en dag närmare självständigheten)

JAG ÄR TYSTNADEN OCH VINDEN

you give it all but I want more

jag mötte en ung man, med glödande kropp

och glödande hjärta

jag saknar dig så mycket, min vän.

jag hatar att allt är svårt.

mina moln, mina himlar,

hårt regn mot rutorna

blues, bensin och huvudvärk

jag läser om när och var regnbågar slutar

och jag kan se oss två tillsammans,

om tio år, eller tjugo, trettio,

jag kan se att jag kapitulerar till slut.

nu är blåsten över slätten det som är kvar
jag ska cykla i motvind,
jag ska lämna er och aldrig mer lägga mig ner

bara trassla mig ur

det jag trasslat mig in i

DET HÄR VET DU INTE OM

jag tar inga lugnande tabletter
jag läser Harry Potter och hoppas att
gråten snart ska ebba ut
att tankarna ska skingras för ett tag
och svepas bort med sömnen

jag vandrar över gårdsplanen på höga klackar
vingligt i en hemsydd kjol
mot lagårdsdörren, husvagnsdörren
mot min kusin som köper tusen böcker som hon aldrig läser
jag drömde vi var tolv år igen och läste nya böcker varje vecka
eller så var känslan verklig,
och bandet mellan oss starkare igen

jag tar inga tabletter alls,
förutom panodil de sista dagarna på kyrkogården
för att bulta ut huvudvärken ur huvudet
jag tar ett glas rödvin till
får höra att han har förrått min hemlighet
ser i blicken att han också vet att det är precis ett år sedan
konserter/kvällar -hjärtat som aldrig har varit mera levande

jag lägger mig ner igen
får höra att du dricker hemmablandade drinkar och försöker glömma allt igen
jag kan inte slita blicken från dig
men det spelar ändå ingen roll,
mina broar, mina skepp är brända
hela min stad och hela min horisont har brunnit upp i varje fall
och det enda jag kan göra är att lägga mig på rygg igen
vänta in mitt liv

det du inte vet om: mina nätter och smärtan över att förlora dig, dig och återigen dig